Min sambo är världens bästa. Så är det. Men skulle jag ändra en pytteliten sak så skulle jag minska hans snoozande. Hur såg egentligen världen ut innan snoozeknappens intåg? Gick alla människor upp direkt när klockan ringde? Okej, jag erkänner. Jag snoozar också. Men inte så kopiöst som min sambo. Och inte när han ligger i sängen bredvid. Så här fungerar våra morgonar:
* Mobilväckaren ringer 05.50. Kent som väckningssignal. Jag gillar inte Kent.
* 05.55 sätter den riktiga väckarklockan igång. P3. Volymen är väl en 80-90 decibel. Jag, som vaknar av 5 decibel, sätter mig käpprakt upp i sängen och tror att tredje världskriget har börjat. Hjärtattacksvarning.
Sen upprepas detta förlopp minst två, gärna tre gånger. Och jag är alltid trött. Det ligger nära till hands att skylla på detta.
Dessutom: Sambons laster: snooze och snus. Det måste finnas ett samband!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar