12. I min handväska

Jag köpte min första handväska för två år sedan, 28 år gammal. Tidigare hade jag allt jag behövde i jackfickorna och såg 10 kilo tjockare ut.

Nu har jag
* plånbok
* nässpray
* pennor
* mp3-spelare
* fluortabletter
* bok med rabattkuponger (kanske min käraste ägodel)
* mobil
* nyckelknippa
* nycklar till skolan
* ett tygfordral till ett paraply
* en avi till ett paket jag borde ha hämtat för länge sen
* noter till revyrep
* namnskylt
* läkerol som jag antagligen aldrig kommer att äta upp
* presentkort på en restaurang i stan
* gamla biljetter till tv-inspelning, Robins
* lypsyl
* använda tågbiljetter
* en Ipren-tablett
i handväskan.

11. Mitt syskon

Ens längsta relationer i livet är oftast de med syskonen. Och då är det tur att jag har ett sådant bra syskon som min bror. Vi skrattar åt samma saker, har samma humor. Vi brukar prata tyska med varandra, det tycker vi är kul. Tyvärr är våra tyskkunskaper inte så stora så efter ett tag tvingas vi övergå till svenska. När vi ringer till varandra brukar vi hitta på att vi är någon annan. Då kan det låta så här:
- Tjena, det är Obama.
- Tjenare! Putin här.
Mycket roligt. En sak som inte är så rolig är att han en gång utplånade mig i Risk medan han nynnade på marschmelodier. Sen fortsatte spelet i tre timmar utan mig. Förfärligt.

Brorsan, kossan. Du är bäst!

10. Det här hade jag på mig idag

Ständigt:
Röda strumpor med en halv fågel på varje
Jeans
Svarta trosor
Vit bh
Vitt linne
Vitblårandig tröja
Svart kofta

Till och från:
Svart jacka
Svart mössa
Bruna skor
Gråa fårskinnsvantar

9. Min tro

Jag är döpt och jag är konfirmerad. Om jag och Jesus hade stött på varandra tror jag att vi skulle ha blivit kompisar. Jesus skulle kunna jobba på IV, jag tror att han hade gillat vår syn på elever och människor. Men mer än så är det inte.

8. Ett ögonblick

Det är fredag kväll. Klockan är 21.30. Jag har varit och tränat och är trött i kroppen men känner mig ändå rastlös. Jag skulle vilja hitta på något ikväll, inte bara titta på Idol. Har scannat av bekantskapskretsen men de flesta är upptagna på annat håll. Då ringer det på dörren. Utanför står min granne med en flaska ouzo och två shotglas. Mittemot står jag i mysbyxor och är på väg att gå och lägga mig. Men plötsligt tar kvällen en helt annan riktning. Jag säger skål, byter om och sitter snart bland människor som skålar och skrålar med i "I want to break free".

7. Min bästa vän

Min bästa vän heter Maria. Vi har ungefär samma bakgrund. Vi är lika gamla, har ungefär samma uppväxt i ett villakvarter, har föräldrar som fortfarande är gifta, har spelat piano samt varsitt lite mer udda instrument sedan vi var barn, har varsitt syskon o.s.v. Vi träffades första året vi pluggade på högskolan genom spexet och redan efter första mötet förstod jag att vi skulle bli bra vänner. Sedan dess har vi hängt ihop och gjort en massa saker tillsammans.

Maria är bra på att ta hand om sina blommor. Hon är bra på att ta kontakt med människor som hon aldrig träffat förr. Hon är bra på att skratta högt. Men ibland blir jag skitarg på Maria. För ibland är hon negativ och ser problem där det inte finns problem. Ibland tycker hon synd om sig själv utan anledning. Ett par gånger har vi bråkat ordentligt men då har vi pratat om det efteråt och rett ut det. Jag tror att detta har gjort att vi kommit närmare varandra.

Vi har inte samma smak när det gäller killar. Ideologiskt står vi långt ifrån varandra. Vi jobbar inom helt skilda områden. Men Maria, hon är min bästa vän.

6. Min dag

- Var du sjuk i förra veckan?
- Ja.
- Vi saknade dig!

Jag har världens bästa elever. Även om jag till och från blir frustrerad, irriterad och trött på att de inte gör som jag vill så blir jag lika ofta stolt, glad och rörd över att vara deras lärare. Idag har jag bara haft en lektion. Det är för lite. Då längtar jag efter imorgon när jag har två lektioner med dem. Tänk att få höra 16-åringars tankar varje dag. Att få förtroende, frågor och funderingar. Det är en ynnest.

5. Vad är kärlek?

"Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion."

Så säger vissångerskan Maud Lindström. Det är nog inte helt fel. Tänk vilken industri som bygger på kärlek; film, böcker, Alla hjärtans dag, hotellweekends, reklam o.s.v. Tänk om den då bara är en konstruktion.

Jag är ganska rädd för kärlek. De gånger jag har varit tillsammans med någon som jag vill fortsätta vara tillsammans med har jag ganska ofta tänkt "när ska det här ta slut?". För det är ju det värsta som kan hända i de fallen. När man är singel behöver man inte tänka så, det värsta som kan hända då är att man blir kär.

Kärlek är inte bara det som finns mellan vissa män och vissa kvinnor (eller för den delen mellan vissa kvinnor och vissa andra kvinnor o.s.v.). Jag tror att vi ibland glömmer bort all annan kärlek som finns i våra liv. Samhället säger till oss att det är kärleken till en partner som är viktigast men varför skulle den vara viktigare än kärleken till t.ex. familjen och till vännerna. Jag tycker att jag har kärlek i mitt liv även om jag är singel. Jag är lycklig just nu och visst måste man känna kärlek om man är lycklig. Så då känner jag kärlek till mitt arbete, till mina elever, till mina föräldrar, till min bror, till mina vänner, till min lägenhet, till mina kusiner, till mina böcker, till quizen på tisdagskvällar, till mig själv, till mitt liv. Och så skiter jag i den där andra kärleken just nu som så många andra tycker är viktigast.

4. Det här åt jag idag

Frukost: en macka med smör, skinka och ost (brukar aldrig ha smör men eftersom jag är sjuk och det är lördag så..). En jordgubbsyoggi (brukar jag inte heller äta men eftersom jag är sjuk så...). En banan.

Lunch: En inte så inspirerande tonfiskmacka inhandlad på Maxi i all hast.

Middag: 90 g hamburgare med allt på. Pommes med pommeskrydda. Coca-cola.

Däremellan: lakritsgodis

Jag brukar inte äta så här dåligt men är jag lite krasslig så orkar jag inte laga mat. Då blir det så här. Imorgon ska jag laga mat. Men först ska jag diska.

3. Mina föräldrar

Mina föräldrar har varit tillsammans sedan 70-talet. De träffades på en dans, köpte hus, gifte sig och fick mig. Mamma får alltid något speciellt i rösten när hon pratar om när jag föddes. Morfar hade dött ett par månader tidigare och hon har berättat att hon var rädd för att jag hade blivit skadad på något sätt eftersom hon var så ledsen under graviditeten. Men jag mådde bra och var ett snällt barn tror jag.

Mina föräldrar har alltid uppfostrat mig till att tro på mig själv. Det är det viktigaste och finaste jag har fått av dem. De har berömt mig utan att ha fått mig att tro att jag är bättre än någon annan (i efterhand har jag förstått att jag var bättre än de allra flesta i skolan). De har gett mig ansvar och ofta, ofta sagt "vi litar på dig". De har aldrig talat illa om någon annan i min närvaro. De har aldrig blivit fulla i min närvaro. De gett mig och fått mig att utveckla många av de egenskaper jag gillar hos mig själv. De har gjort att jag idag står stabilt i mig själv. Trots vissa bakslag har jag faktiskt aldrig tvivlat på att jag duger som jag är, att ingen annan ska få trampa på mig, att jag klarar mig igenom allt och blir starkare av det.

Tack!

Nystart?

Hoppar på en liten skrivutmaning. Får se hur länge jag orkar. Tror ändå inte det är någon som någonsin tittar här längre så det blir mest för mig själv. Listan över ämnen finns hos Onekligen. Jag tycker första ämnet var tråkigt så jag går direkt på nummer 2.

2. Min första kärlek

Jag hade precis börjat skolan. De hette Hans och Fredrik och gick hos samma dagmamma som mig. Ja, varför ha en första kärlek när man kan ha två? Vi brottades och ställde gåtor till varandra. Vi lekte stämplingsleken i garaget som gick ut på att trampa på de andras fötter. Vi pysslade tillsammans. Sen skrev jag kärleksbrev till dem. Ett till var och en. Kärleksbreven bestod av två teckningar. Kanske hade jag ritat dit ett hjärta. Det skulle jag inte gjort. Min dagmamma berättade för mig att jag inte fick göra så. Pojkarna blev ledsna. Det var min första erfarenhet av kärlek.