IV ska bort

Skolminister Jan Björklund säger att min arbetsplats ska läggas ned. Han vill ta bort hela det individuella programmet och flytta resurserna till grundskolan istället. Jag håller med om grundtanken att det är galet att vi på gymnasiet ska lära eleverna att läsa och räkna när de ska ha lärt sig det för massor av år sedan. Några elever hade säkert blivit hjälpta av ett tionde år i grundskolan men jag är lika säker på att några av eleverna inte hade blivit hjälpta alls. En av styrkorna med individuella programmet är att eleverna får en nystart i skolan. Efter sitt misslyckande på högstadiet får de komma till en ny skola med nya lärare och nya tankar. Jag tror att risken är stor att de försvinner ned i samma hjulspår om de skulle bli kvar på sin gamla högstadieskola ett år till. Jag tror att det misslyckande som det ändå innebär att inte klara grundskolan förstärks om fortfarande harvar runt i samma gamla korridorer när deras kompisar försvinner till gymnasiet.
En annan av styrkorna är att de faktiskt kan gå flera år på indiviuduella programmet. Tro det eller ej men vissa elever behöver ett helt år för att landa för att sedan kunna koncentrera sig på skolan. Innebär det nya förslaget att det blir möjligt att gå ett elfte år om det behövs?
Det kommer i alla tider finnas elever som trots oändliga resurser i grundskolan inte klarar av gränserna för godkända betyg i skolan. Det kommer alltid att finnas anledningar till att dessa elever inte når godkänt som i många fall inte kan påverkas av eleverna själva. Om pappa super, mamma dör, drömmar om det upplevda kriget kommer tillbaka eller om en bokstavdiagnos blir övermäktig kan vilken elev som helst tappa fotfästet och inte orka med skolan. Vad kommer att göras med dessa elever? Vem kommer att ta hand om dem? Jag tror inte att ytterligare ett år på grundskolan är lösningen för dessa elever.

Tågkonversation

Igår träffade jag en man på tåget. Han var pensionerad pilot inom flygvapnet och hade precis lämnat en ambulanshelikopter på Kastrup. Han var väldigt intresserad av mitt yrke och jag berättade gladeligen hur det är att jobba som lärare. Jag berättade om mina elever som har det tufft men som ger mig så mycket glädje.
- Ojoj, sa han. Det kan inte vara lätt.
- Det är klart att det är jobbigt ibland men jag trivs ändå väldigt bra med mitt jobb.
- Jo, men du har inte jobbat så länge va?
- Nej, jag är inne på mitt andra år men det känns inte som om jag håller på att bli utbränd. Mitt jobb är väldigt fritt och jag kan bestämma mycket själv.
- Jo, men lönen är väl inte så bra?
- Nja, jag är nöjd med min lön. Det finns många som har sämre.
- Jo, men...
Och så höll det på. Oavsett vad jag sa så lade han huvudet på sned och tyckte synd om mig. Det är inte synd om mig. Jag har det jättebra. Det är synd om massor med människor i världen men det är inte synd om mig. Det är inte ens synd om mig för att min lön är 13.000 kr lägre än den här mannens pension.

Påsklov!

Detta ska göras under påsklovet:
* uppleva Ålaryd
* vara hemma i Klågerup och lukta på hemmalukterna
* planera ett litteraturtema
* fika med kompisar som jag har försummat
* sova länge
* plugga allmänbildning
* vara med världens bästa J
* bli av med förkylningen
* tänka ut hur man överför inscannade bilder till Indesign

Dagens sanning

Jag har ingen inspiration.

Självkänsla

Idag har jag lyssnat på livscoachen Mia Törnblom. Jag blir lite orolig när föreläsare låter som predikanter på ett väckelsemöte. När alla andra nickar instämmande och fnissar på beställning blir jag skeptisk och vägrar att svara på frågor eller räcka upp handen på beställning. Men en sak var bra. Hon lärde mig att det där tjocka man har på magen inte heter fettvalkar. Det heter volanger. Fint.

Dagen efter

Jag tror inte att det är lätt att heta Carola idag. Det känns som om hela Sverige har tröttnat på henne. Äntligen.

Gillar:
Fredrik Swahn i Så ska det låta

Ogillar:
Rafael Edholm i Så ska det låta

TV-stjärna

En av de bästa timmarna i mitt liv var när jag vann 10.000 kr i Ordjakten i direktsändning. Det var en sådan lycka efteråt och dessutom var jag snygg i mitt smink. Den 3 april är det dags igen. Frågesport i tv. Men jag förbereder mig mentalt på att det inte blir några pengar...

Alá

Alá, i Klass 9A, vilken kille han är. Jag skrattar inte åt någon annan så mycket på tv just nu som åt honom. Inte ens Björn Gustafsson får mig att gapskratta i soffan som Alá. I programmet igår kommenterade han sin frånvaro från idrottslektionerna på följande sätt.

Fuck dom betygen, vad ska jag med dom till? Det är bara tio poäng. Det räcker inte ens till en cheeseburgare.

Lysande.

U-samtal

Tisdag och fyra utvecklingssamtal avklarade. Man blir trött trots att samtalen är positiva.

När är det min tur?

Veckans förvåning:
Jag har gått på samma högstadieskola som Upp och hoppa-Frida. Jag har t.o.m. kompat henne när hon har sjungit. Redan då var hon frispråkig.

Dessutom gick jag på samma gymnasieskola som tjejerna i Calaisa. Herregud, jag är ju praktiskt taget kändis själv!