Tågkonversation

Igår träffade jag en man på tåget. Han var pensionerad pilot inom flygvapnet och hade precis lämnat en ambulanshelikopter på Kastrup. Han var väldigt intresserad av mitt yrke och jag berättade gladeligen hur det är att jobba som lärare. Jag berättade om mina elever som har det tufft men som ger mig så mycket glädje.
- Ojoj, sa han. Det kan inte vara lätt.
- Det är klart att det är jobbigt ibland men jag trivs ändå väldigt bra med mitt jobb.
- Jo, men du har inte jobbat så länge va?
- Nej, jag är inne på mitt andra år men det känns inte som om jag håller på att bli utbränd. Mitt jobb är väldigt fritt och jag kan bestämma mycket själv.
- Jo, men lönen är väl inte så bra?
- Nja, jag är nöjd med min lön. Det finns många som har sämre.
- Jo, men...
Och så höll det på. Oavsett vad jag sa så lade han huvudet på sned och tyckte synd om mig. Det är inte synd om mig. Jag har det jättebra. Det är synd om massor med människor i världen men det är inte synd om mig. Det är inte ens synd om mig för att min lön är 13.000 kr lägre än den här mannens pension.