Skolminister Jan Björklund säger att min arbetsplats ska läggas ned. Han vill ta bort hela det individuella programmet och flytta resurserna till grundskolan istället. Jag håller med om grundtanken att det är galet att vi på gymnasiet ska lära eleverna att läsa och räkna när de ska ha lärt sig det för massor av år sedan. Några elever hade säkert blivit hjälpta av ett tionde år i grundskolan men jag är lika säker på att några av eleverna inte hade blivit hjälpta alls. En av styrkorna med individuella programmet är att eleverna får en nystart i skolan. Efter sitt misslyckande på högstadiet får de komma till en ny skola med nya lärare och nya tankar. Jag tror att risken är stor att de försvinner ned i samma hjulspår om de skulle bli kvar på sin gamla högstadieskola ett år till. Jag tror att det misslyckande som det ändå innebär att inte klara grundskolan förstärks om fortfarande harvar runt i samma gamla korridorer när deras kompisar försvinner till gymnasiet.
En annan av styrkorna är att de faktiskt kan gå flera år på indiviuduella programmet. Tro det eller ej men vissa elever behöver ett helt år för att landa för att sedan kunna koncentrera sig på skolan. Innebär det nya förslaget att det blir möjligt att gå ett elfte år om det behövs?
Det kommer i alla tider finnas elever som trots oändliga resurser i grundskolan inte klarar av gränserna för godkända betyg i skolan. Det kommer alltid att finnas anledningar till att dessa elever inte når godkänt som i många fall inte kan påverkas av eleverna själva. Om pappa super, mamma dör, drömmar om det upplevda kriget kommer tillbaka eller om en bokstavdiagnos blir övermäktig kan vilken elev som helst tappa fotfästet och inte orka med skolan. Vad kommer att göras med dessa elever? Vem kommer att ta hand om dem? Jag tror inte att ytterligare ett år på grundskolan är lösningen för dessa elever.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar