För att läsa böcker som jag annars inte skulle ha läst har jag snöat in på bokcirklar. Under våren har jag varit med i en bokcirkel på stadsbiblioteket, vi har startat en på jobbet och slutligen bestämde jag mig för att göra ett försök att hänga på Lyrans Noblessers Jorden runt på 8 böcker. Eftersom jag till största delen läser böcker från Sverige och ibland från USA eller England kändes det intressant att styra kosan mot Östeuropa. Bland de tre valen fastnade jag för Hjärtdjur av Herta Müller.
Jag tänker inte berätta vad den handlar om eftersom det är omöjligt. Hjärtdjur är en bok som kräver din fulla uppmärksamhet och helst lite till. Müllers språk är fullt av metaforer som jag inte orkar försöka förstå och den intressanta historien om storebrorssamhället i Rumänien skyms av krystat vackert komplicerade meningar. Jag förstår inte boken men jag kan ändå inte låta bli att tycka om den. Jag gillar små avsnitt när berättarglädjen tar makten över metaforerna och man äntligen skymtar det verkliga innehållet. Jag gillar små korta meningar med en stor innebörd. Jag gillar personerna i boken som man egentligen inte lär känna. Tidsperspektivet hoppar och det är många olika personer som är "jag" i boken. Det pratas om mullbärsträd och plåtfår som är symboler för saker jag inte förstår. Nej, en märklig bok men en läsupplevelse som är intressant.
Hur kan man jaga iväg någon som just har börjat stanna? s. 134
1 kommentar:
Ja visst fanns här massor av små korta meningar man kan reflektera över i timmar -- eller år kanske.
Skicka en kommentar