Andra etappen på Lyrans jorden runt-resa är Mellanöstern och jag valde att läsa Tusen strålande solar som jag sen tidigare hade i min bokhylla. För ett par år sedan läste jag den hypade Flyga drake av samma författare och tyckte att det var en ganska bra bok men av olika anledningar tog den lång tid att läsa och jag fick inte riktigt läsflyt förrän ganska långt in i boken. Med Tusen strålande solar är det knappast något problem att få flyt i läsningen. Historien fängslar redan från början och innan jag har hunnit fundera särskilt mycket har jag läst hundra sidor. Det är en lycka att få läsa något lättläst efter kampen med Hjärtdjur.
Boken handlar om två kvinnor i Afghanistan som man först följer var för sig och därefter tillsammans. Boken berättar om hur landets styre påverkar kvinnornas situation i landet under en lång tid och på köpet får man en liten historielektion. Ett par gånger gick jag ifrån för googla vissa händelser och personer som fanns med i boken, ett gott betyg.
Jag gillar boken men jag var ändå skeptisk under tiden jag läste den. Tusen strålande solar påminner på sätt och vis om Inte utan min dotter som blev så kritiserad när den kom. Här är berättelsen dock inte en västerländsk kvinnas utan afghanska kvinnors. I den här boken finns också goda män som motvikt till onda Rashid.
Boken går snabbt att läsa, jag tycker om de allra flesta människorna i boken, omslaget är en fröjd, det blir ett sug för att fortsätta att läsa. Den är bra men ibland känns den för mycket som en påhittad historia med något för stereotypa människor.
