Go with the flow

Idag hade jag en sådan trevlig mattelektion. Det började med att vi pratade om skalor. Jag har en världskarta på väggen så det var naturligt att kolla in skalan på den. Därefter var steget inte långt till frågor och kommentarer som "Hur många människor bor på "någon liten skitö" söder om Afrika?", "Ligger verkligen Sverige mitt i världen?", "Min förra klasskompis trodde att det gick en bro mellan Sverige och USA", "Är verkligen Grönland så stort i verkligheten?", "Alltså, universum kan väl inte vara oändligt stort?", "Hur fungerar tyngdkraften?" o.s.v. i fyrtio minuter. Det blev inte så mycket matte räknat men väldigt mycket allmänbildning. Man måste ha lite roligt och inte vara så jävla välstrukturerad ibland...

Citat

Samtal på IV av typen lär-känna-dina-elever.

- Så vad har du för intressen.
- Musik. Musik är mitt liv.
- Okej. Vad lyssnar du på för musik då?
- Jag lyssnar på musik som mina öron tycker om.

Såå bra svar.

Tillhör datorgenerationen

Är man lite skadad om man tittar längst ner till höger på ett vanligt papper och tror att det ska finnas en klocka där?

Tröttsamt

Min sambo är världens bästa. Så är det. Men skulle jag ändra en pytteliten sak så skulle jag minska hans snoozande. Hur såg egentligen världen ut innan snoozeknappens intåg? Gick alla människor upp direkt när klockan ringde? Okej, jag erkänner. Jag snoozar också. Men inte så kopiöst som min sambo. Och inte när han ligger i sängen bredvid. Så här fungerar våra morgonar:

* Mobilväckaren ringer 05.50. Kent som väckningssignal. Jag gillar inte Kent.
* 05.55 sätter den riktiga väckarklockan igång. P3. Volymen är väl en 80-90 decibel. Jag, som vaknar av 5 decibel, sätter mig käpprakt upp i sängen och tror att tredje världskriget har börjat. Hjärtattacksvarning.

Sen upprepas detta förlopp minst två, gärna tre gånger. Och jag är alltid trött. Det ligger nära till hands att skylla på detta.

Dessutom: Sambons laster: snooze och snus. Det måste finnas ett samband!

Det värmer...

...mitt hjärta när elever blir arga för att de inte får ta hem boken och läsa hemma. Kort kjol är boken som får tuffa sextonåriga grabbar, som aldrig har läst en bok förut, att sitta knäpptysta i en timme och läsa.

Humor i skolan

"Han slog huvudet i isen och tappade långsamt förståndet."

Både hon och jag skrattade när jag undrade om det kanske var "förlora medvetandet" hon menade.

Astrid och annat

Idag skulle Astrid fyllt 100 år och det visste flera av mina elever. Sen pratade vi om henne och hennes böcker länge, länge. Alla har en relation till Astrids böcker, det är härmed bevisat.

Efter nästan tre månader börjar eleverna lära känna oss lärare. Då börjar berättelserna komma. Om kriget. Om pappa som är alkoholist. Om tankar att inte leva längre. Det är som om de nu öppnar och säger "titta här, titta vad jag har varit med om". Hur bemöter man sådant?